Mini Moke

I bland så vet man inte vad man skall tro men att det helt plötsligt dyker upp ytterligare en tidigare okänd Twinny Moke trodde man knappt skulle kunna hända.

Priset kan man inte heller klaga på då den faktiskt i princip bortskänkes även om det finns en del förbehåll som kanske inte är helt lätta att uppfylla men va fan jag tror jag anmäler mitt intresse för en sådan har jag aldrig haft tidigare 😉

A twin-engined 1.696 c.c. version of the BMC. Mini-Car has been produced experimental at the BMC. works here by Mr. Alec Issigonis, technical director, and Mr. George Harriman, chairman of BMC. Together they have been working on special versions of the vehicle for nine months, with the idea of conquering arctic driving conditions and last Thursday it passed its final proving runs.

The vehicle known as the twin-engined Moke 4 x 4 is powered by two 848 cc. Mini engines, fitted front and rear and driving each pair of wheels, using the normal independent rubber suspension.

Läs hela annonsen och anmäl ditt intresse HÄR

Genève International Motor Show öppnar inte förrän på torsdag men just nu bygger man montrar för fullt.

Jag fick två bilder från en kollega som avslöjar att Mini Moke gör sitt återtåg på Europa marknaden.

Vad det är för motor, ja allt går med elektricitet så även dessa.

I veckan så var jag en tripp ner till Portugal på jobbets vägnar och då var det ju bara tvunget att kolla upp hyrbilsfirman som hyr ut Mini Moke lite mer.

Firman finns i Sintra som ligger några mil väster om Lissabon och de har tre Mini Moke i sin flotta, nu var mitt tidschema lite pressat så det blev ingen provtur men jag bjuder på en bild.

Hur vädret var, jo sol hela veckan 9-10 grader fredagen var lite mulen men då kröp tempen upp till 13-14 grader.
Inte sommar direkt men man slapp skrapa rutorna åtminstone 😉

I år så hålls IMM i Portugal mellan den 17-21 Maj.

Länk till IMM 2018 hittar ni HÄR

Då det är en bit att åka med koja och några kanske väljer att flyga ner till Portugal så tänkte jag tipsa om att det går att hyra sin egen Moke så man anländer ståndsmässigt till IMM

Länk till uthyrningsfirman hittar ni HÄR

  Det kom upp till diskussion på hundkojeforumet om man kan fastställa vilken typ av kamaxel man precis hittat i en undangömd bra och ha låda?

När jag snabbt skulle beskriva rakt ur huvudet hur man mäter durationen på en kamaxel så insåg jag att jag glömt vad vi lärde oss på teorilektionerna på fordonsteknisk linje för något år sedan och blev igen lite nyfiken på hur det egentligen ligger till 😉

Det enklaste och i princip det ända riktigt säkra är självklart att kolla alla märkningar och se om detta tillsammans med Google kan ge någon ledtråd.

Men om man inte kan hitta något på Google, kan man då inte mäta upp kamaxeln och på detta sätt komma fram till ungefär vad det är för kamaxel?
Jo det kan man självklart och det är detta jag tänkte ta upp hur man går till väga för att det skall bli rätt, för hur kommer man t.ex. fram till att en kamaxel är just 288 grader och vad betyder dessa siffror?

Men hur går man då tillväga för att mäta upp en kamaxel?
Först det bästa och enklaste är att låta kamaxeln sitta kvar i blocket då får man den perfekta styrningen av kamaxeln och stabila värde på indikatorklockan.
Sen behöver man en stötstång, indikatorklocka med magnetfäste och en gradskiva med en noggrannhet på 1 grad.

1: Drag ett tunt streck på motorblocket lodrät ner mot den monterade gradskivan på kamaxeln.
2: Släpp ner en stötstång och montera indikatorklockan.
3: Nollställ indikatorklockan och vrid fram och tillbaka till du hittar precis där nålen börjar röra sig, här ställer du gradskivan på 0 grader mot strecket du ritat.
4: Vrid nu kamaxeln tills du når max öppning läs hela tiden av på indikatorklockan och så fort den stannar så vrider du fram och tillbaka på kamaxeln till du hittar precis brutpunkten.
5: Nu läser du av gradskiva och är det en 288 graders kamaxel och du ställt gradskivan korrekt och mätt rätt så bör du komma fram till 72 grader
6: Nu till själva uträkningen, 72+72*2 =288 enkelt eller hur 😉

Men hur kommer man då fram till dessa siffror?
Jo då man har 72 graders öppning så har man rimligtvis även 72 graders stängning vilket ger 144 grader, men sen är det ju så att vevaxeln rotera två varv när kamaxeln roterar ett varv så då dubblar man helt enkelt värdet då det är vevaxelgraderna som åsyftas när man klassificerar en kamaxel.

Så det var ju inte så svårt ändå, men är då detta hela sanningen?

Nja detta är den matematiska uträkningen så långt är det korrekt men det säger inte hela sanningen.
Om man vill ha reda på den exakta öppningsvinkeln så måste man räkna av de grader som det tar att utjämna ventilspelet vilket sker på vad man kallar rampen på kamaxeln, vilket brukar vara runt 30 grader och då är vi nere på 42+42*2 = 168 grader kanske inte lika imponerande men oftast är sanningen inte lika häftig som teorin 🙂

Oavsett hur häftig kamaxeln är så måste ventilen hållas stängd omkring 300 grader (bascirkeln på bilden nedan) för att den termiska belastningen som uppstår på ventilen skall kunna ledas bort via ventilsätet och vidare ut i toppen.

Om inte detta sker så kommer ventilen att deformeras i vad vi kallar en ”bränd ventil” en bit av ventilens ytterkant och tätningsytan smälter helt enkelt bort av värmen.

Men det är inte slut där, siffrorna ovan säger väldigt lite om hur häftig kamaxeln är och hur mycket ventilerna öppnar (lyfthöjd).

Skall vi ta reda på om det är en häftig kamaxel eller inte så måste vi mäta både insugs och avgasnock och sätta in dessa så vi ser ”överlappet” tiden/graderna när både insugs och avgasventil är öppna samtidigt och självklart även lyfthöjden så man får en bild av hur mycket bränsleluftblandning som kan komma in i cylindern.

Vad är då den optimala lyfthöjden, kan det inte blir för bra?

Jo absolut, allting hänger samman och grundprincipen är att optimal lyfthöjd skall vara omkring 40 % av insug/avgaskanalens innerdiameter men detta plus begrepp som lobseparation vilket kan beskrivas som hur spetsiga nockarna är o.s.v. är överkurs och jag har tyvärr ingen riktig koll på detta så där får man ta hjälp av Google 😉

Om ni missat Teknikhörnan 1 så hittar ni den HÄR

Från oss alla till er alla en riktigt God Jul

Idag är det 25 år sedan de sista Austin bilarna rullade ut från den gamla Morris fabriken South Works i Cowley.

En liten film från detta ögonblick finner ni nedan

För er som inte minns modellnamnen så är det Maestros och Montegos som syn på filmen.

Ni undrar kanske finns det fyrhjulsdrivna Mini Moke och svaret är JA.

Men de är extremt sällsynta och det producerades endast 3 st 4X4 California Moke prototyper och några fler av de Engelska och hur många av dessa som finns kvar idag är okänt.

Men trot eller ej nu är en av dessa 4X4 prototyp Moke till salu så vill ni ger er själv den ultimata julklappen så hittar ni den HÄR och priser är inte så farligt.

Det uppstår ofta en generationsdiskussion om det var bättre förr eller inte, själv brukar jag välja en lite diplomatisk vinkling att det kanske inte var bättre förr men åtminstone mindre dåligt 😉

Men hur var det med bilarna då, tittar man på vilket fantastiskt modell program Leyland hade på 70 talet så är det svårt att förstå varför det gick som det gick.

Även på service och eftermarknaden var man väl rustad och mycket av vad som nämns i annonsen nedan lyfter man fram än idag såsom fri vägassistans originaldelar o.s.v. så man var på helt rätt spår.

Men man led hårt av sviterna efter långdragna och kostsamma strejker 1969 hade bolaget förlorat 5 miljoner arbetstimmar och 1970 10 miljoner arbetstimmar på grund av strejker.

När sen efterfrågan ökade så hade man inte produktionskapacitet och den dåliga ekonomin hade medfört att man tvingats sänka sina kvalitetskrav samtidigt som konkurrenterna gick åt motsatt hål med ökat fokus på kvalité.

Man kom helt enkelt på efterkälken och sen gick tåget och Leyland stod kvar på perrongen medan tåget rusade på mot framtiden.

Trist men sant, nu härda man ut några år till genom att Engelska Staten gick in som ägare men strukturen i företaget ändrades inte tillräckligt så någon vändning kom aldrig tyvärr.

Hipp, hipp, Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Tisdagen den 12 december 1967 var en mycket speciell dag i Austin fabriken i Longbridge för då rulla just min Mini Moke av bandet.

Kan tänka mig att den glänste lika fint som på bilderna ovan.

Minns ni mitt blogginlägg ”Undrens tid är tydligen inte förbi”

Bilen blev såld på aktion 2015 men är nu färdigrenoverad och återvände till ”The Village” 50 år efter att TV Serien The Prisoner hade premiär i England, länk till artikeln HÄR.

Jag har tidigare sökt efter TV serien på DVD men det har inte funnits, men efter att ha läst allt som skrivs om denna Prisoner Moke så gjorde jag en ny sökning på nätet efter TV serien och nu fanns den över allt.

Så jag beställde ett ex av den, 6 DVD:er med alla 17st 50 minuters avsnitten, räcker inte detta så kan man se alla avsnitten en gång till med personliga kommentarer av producenterna bakom TV serien.

Vad handlar då serien om, jo det handlar om fortsättningen på TV serien Danger Man som var lite budget version av James Bond.

När agenten Danger Man väljer att sluta som agent) vilket är inledningsscenen på alla avsnitten i The Prisoner) så sövs han ner och förs bort till denna öde belägna stad endast benämnd som Village.

I denna stad har ingen några namn utan alla har bara ett nummer, Danger Man får nummer 6, hela serien är också väldigt mycket science fiction med övervaknings teknik (typ dagens smarta telefoner som lyssnar även när man inte använder dem och hela tiden håller koll på var vi är).

Varför man för bort han är för att försöka få fram varför han väljer att sluta som spion, man misstänker att han skall sälja hemligheter till främmande makt.

Men han vägrar att samarbeta och att avslöja varför han slutar, han säger bara att han var trött på jobbet och ville ha en längre ledighet.

För att få fram ”sanningen” så använder man sig av olika mer eller mindre softifiserade metoder som t.ex. manipulation av drömmar, hallsinations droger o.s.v. hjärnkontroll o.s.v.
Man verkar testa en metod i varje avsnitt så får se hur det går.

Något betyg får ni inte än, har bara lyckats ta mig igenom 4 avsnitt 🙂

Då var det åter vintertid och man kör till och från jobb i mörker, så varför inte lysa upp tillvaron med ett par Lucas Pathfinder.

Säkert mycket bättre ljus än dagens dynamiska LED strålkastare och dessutom så mycket billigare, så ja det var mindre dåligt förr 😉

I senaste numret av MiniWorld November 2017 är där ett reportage på 8 sidor om Australiens Moke produktion.

Riktigt trevlig läsning och artikeln är ett måste om man är det minsta intresserad av Mini Moke.

Tänkte dela artikeln med er som läser på bloggen men då tidningen är ganska ny så väljer jag att inte lägga upp en länk där man kan ladda ner artikeln men om ni inte kan komma över ett eget exemplar av tidningen så lägg ett mail till mig så får ni en länk där ni kan ladda ner artikeln.

Har fått upp intresset för Mini och Mini Moke tillverkade Downunder skiljer faktiskt en hel del mot vad som tillverkades i England.

Visste ni t.ex.
– Att alla modeller av kojan tillverkade i Australien fick hissrutor redan Oktober 1965
– Mini Moke MK 1 producerades mellan Februari 1966 ända till April 1969 (England gick över till MK 2 redan September 1967)
– April 1969 så fick Mini Moke 1100 motor och 13″ hjul alltså 1 månad innan MK 2 introducerades
– Totalt så tillverkades det 26.142 Mini Moke och 176.284 Mini i Enfield Australien

Mer onödigt vetande om kojor producerade Downunder kommer….

Idag gratulerar vi Bondbruden Britt Ekland som fyller 75år

För den som är osäker vad det är för bil så är det en Lotus Elan av 1960:års modell.