De ”NYA” kojorna som lades ut på auktionssajten Bilweb LÄS HÄR har nu fått nya ägare.
Alla tre bilarna kom upp i över 300.000:-, jag måste erkänna att detta trodde jag inte och jag skall onekligen inte syssla med värdering.
Slutpriserna blev som nedan.
Knightsbridge kojan gick för 357.000:- plus slagavgift på 5% totalt 374.850:-
Mini 40 jubeilee kojan gick för 320.000:- plus slagavgift på 5% totalt 336.000:-
Coopern gick för 301.000:- plus slagavgift på 5% totalt 316.050:-
Är dessa då inte övervärderade, NEJ bilarna var definitiv värda dessa pengar (åtminstone dagen de såldes) då det var flera budgivare som följde med upp över 300.000:-
Den 20 maj är det dags igen, en lätt modifierad Austin Cooper S från 1964 som är värderad till någonstans mellan 320-360.000:- man undrar vad en orörd orignalbil skulle värderats till…..
Jag ser med spänning fram till vad slutbudet blir på denna.
Ytterligare en koja går under klubban på samma aktion (samma ägare) det är en riktigt fin 850 från 1962 nästan helt i min smak (tyvärr så verkan den ha mist sin ljusblå original färg till förmån för den vita den har idag) och priset kan ju i sammanhanget rent av anses som billigt 😉
Nu när barnbarnen börjar bli så gamla att de ger sig själv ut i trafiken på cykel så tycker jag att det är dags att lära dem hur man beter sig vid lite olika trafiksituationer.
Som alltid så vill jag gå grundligt tillväga så vad kan vara bättre början än en trafiklektion med legenden och SM vinnaren CeGe Hammarlund, spelet köpte på jag på Tradera för några veckor sedan.
Spelet är ursprungligen inköpt hos Åhlén & Holm för 24:50 gissningsvis någon gång under 1968 eller möjligen 1969.
Spelet går ut på att så fort som möjligt ta sig in till stan och hitta en parkeringsplats, men på vägen så kommer man att drabbas av diverse missöden.
Vi börjar med att välja vars en färg på hundkojan och i vilket hus vi vill bo i, slott eller pool vilket är bäst? När detta är avklarat så är det dags att bege sig ut i trafiken.
Spelet kan börja, så FULL GAS och iväg, fan jag missa en växel……
Till slut så är vi alla fyra i mål, tyvärr så fick jag två punkteringar och järnvägsbommarna var nere två gånger så det gick inget vidare för mig 🙁
Tänk vad en bil kan göra för en reklamfilm, utan bilen så hade denna filmen definitivt inte varit med på min blogg t.ex. 🙂
Tänk vad en bil kan göra för en reklamfilm, utan bilen så hade den definitivt inte varit med på min blogg t.ex. 🙂
Skoj när man använder sig av lite annorlunda bilar i reklamfilmer
Bilen är en 850cc kombi från 1964 i ett mycket fint vad det ser ut som originalskick, men gardinerna är option 😉
Bilen har som det ser endast haft 4 ägare, den andra ägaren har ägt bilen i drygt 48 år och ställde av den 1976 och sen togs den i trafik igen 2020 vilket brukar betyda att bilen oftast är i originalskick.
Drar mig till minnes nu när jag ser bilen att jag fick en fråga från en jobbarkompis omkring denna bil när den var ute till försäljning 2018 och är det samma bil så är den i ett mycket bra original skick.
Ibland så hajar man till lite extra och i helgen var ett sådant tillfälle 🙂
Tre näst intill okörda och orörda klassiska kojor till salu, eller vad sägs om 20,7 mil, 24,6 mil och högmilaren på 164 mil 😉
Helt klart intressant och skall följa aktionen och se vad de slutar på, de är värderade till 300-350k, låter tokigt men man skall aldrig säga aldrig för de är unika med dessa låga mil på mätaren men den 6 maj klockan 14:30 så vet vi.
Klistrar in tre direktlänkar till aktionerna så ni kan följa budgivningen.
Matt Lei, CEO på MG Motor Europe, meddelade idag att Hedin Group via sitt dotterbolag Hedin MG Sweden AB har utsetts till distributör för MG:s produkter i Sverige.
Den kinesiska biltillverkaren SAIC Motor har redan återlanserat det omdesignade ikoniska brittiska bilmärket MG (Morris Garages) i Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Norge, Danmark, Island, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien, Spanien och Portugal.
Från och med april 2021 kommer MG att säljas även i Sverige
Inte mycket MG kvar men man får vara glad för det lilla, emblemet är tillbaka 🥂
Om detta tvistar du lärde, men det finns bara en som kan svara på detta och det är alltid köparen, vad någon är beredd att betala för just den bilen vid just den tidpunkten, detta och inget annat avgör vad bilens egentliga värde är.
Vissa bilar blir bara ibland över hajpade och då startar en budkarusell som driver iväg priserna till nivåer som man inte trodde var möjligt och då är det bara att gratulera säljaren.
Bilen på bilderna klubbades för den nätta summan av 250.000:- devalverade svenska kronor, ja vad är den omedelbara reaktionen?
För dessa pengar så skulle killen i Bjuv som ropat in den kunna få en pedantiskt renoverad svensk registrerad Mini Moke t.ex. men utan att ha all fakta om bilen så går det inte att avgöra vad ”rätt” värde är, men eftersom någon var beredd att betala 250.000:- så var bilen värd just 250.000:-
Men jag gissar att Kronofogden i detta fallet nog blev lite överraskad av slutbudet, men onekligen så är bilen värd detta och det var ju ett antal bud över 200.000:- så det råder absolut inget tvivel, bilen var värd dessa pengar åtminstone dagen den såldes.
Hitta en annan Cooper S 65:a på nätet där man begär €69.930 se annonsen HÄR
Men detta är en 970S och den tillverkades endast i 963 ex, varav endast 118 st under 1965 så då blir det ännu lite extremare, men 700.000:- känns ändå lite magstarkt 🙂
Jag var på Techno Classica mässan i Essen för 5-6 år sedan, där jag reagerade på priserna överlag men framför allt på folkvagnsbussarna, en tokrenoverad s.k. lyx buss den med takfönsterna bjöds ut för €119.000 hur är det möjligt hur kan det bara ha gått så fel?
Troligen så har priserna rusat under en budgivning och folk bjuder över varandra troligen utan att reflektera över vad man just la för bud, och efter detta bud race så är det extrema priset en ny norm för lycksökare.
Samma sak drabbade Mini Moke för några år sedan, det dök upp bilar som var till salu i nyskick och som inget sett eller kände till sen tidigare.
Bilarna var extremt fina i princip bättre än när dessa lämna fabriken, det visade sig att det var nya karosser och gamla chassiplåtar/papper som man skruvade ihop.
Inget fel i detta i sak, men det blir lätt samma som med Cooper S, idag finns det fler Cooper S än för 10 år sedan. Det betyder förhoppningsvis att man har renoverat upp gamla bortglömda bilar som t.ex. den som såldes på aktionen men tyvärr så är detta inte alltid fallet.
Man tar en skaplig kaross och återskapar den som en mer attraktiva Cooper S som man hade hittat ett gammalt regnummer på från ett gammalt fotoalbum, sen har man mångdubblat värdet på bilen,
För att inte vilseless och köpa en kopia men betala för ett original så vill jag tipsa om min sida där man enkelt kan läsa av olika tillverkningsdatum på komponenterna.
Väldigt sällan är samtliga rutor utbytta på grund av skada så börja med att kolla datumen på rutorna sen beta av komponent för komponent så får man en ganska klar bild om det är en orginal bil eller en kopia.
Men det finns även bilar som rent ut sagt är billiga, och ett tips från coachen som jag bjuder på så här som avslutning är en Volvo 480 Turbo i fungerande och körbar skick för 500:-
Har du plats så köp den och ställ undan det går inte att förlora pengar på denna bil, den kommer att bli en klassiker just nu är den placerad i skamvrån och Volvo entusiasterna vill inte kännas vid den, men kolla prisläget om 10 år, jag skulle inte bli förvånad om bilen är värd 100 ggr mer, och med tanke på dagens ränteläge så är det extremt bra avkastning
Den 14 Augusti 1977 så startade världens mest extrema rally utanför Covent Garden Opera House i London, 30.000km skulle avverkas innan målgång vid ett annat känt opera hus Sydney Opera House .
Totalt 69 ekipage kom till start och gav sig iväg på den strapatsrik resan, bilen som intreserar mig mest och som är orsaken till att ni kan läsa om rallyt just här är bil nummer 7.
Bil nummer 7 var nämligen en vackert Coca Cola sponsrad Mini Moke California, och frågan var skulle den orka hela vägen hem till där den en gång var född?
Men först lite bakgrunds historia om rally:
Första gången rally kördes var 1968, idén till rally tog form under en lunch i slutet av 1967, det rådde snodd på depression i Storbritannien orsaad av en kraftig devalvering av pundet.
Sir Max Aitken , ägare av Daily Express och två av hans närmaste män Jocelyn Stevens och Tommy Sopwith, bestämde sig för att skapa en händelse som deras tidning kunde sponsra och som skulle skapa rubriker och höja landets humör.
Rally skulle också fungera som en utställning för brittisk teknik och skulle öka exportförsäljningen i de länder som passerades i rally.
Prispengar
Vinnaren £10.000 Andrew Cowan i en Hillman Hunter
Andraplats £3.000 Paddy Hopkirk i en Austin 1800
Tredjeplats £2.000 Ian Vaughan i en Ford XT Falcon GT
Lucien Bianchi ledde inför sista etappen i en Citroen DS21 men råkade ut för en alvarlig olycka endast 15 mil från målgång.
Men nu till det betydligt intressantare året 1977
Så här fräsch ser man ut efter 3000 mil i en Mini Moke
Bilen kördes av dansken Hans Jeppe Tholstrup i par med Australiensaren John Crawford.
Det blev en händelserik resa för det dansk australienska teamet, efter otaliga mekaniska utmaningar så lyckade de ta sig i mål på en hedersam 35 plats.
Det viktigaste är ju inte att vinna utan att fullfölja och ”WE MADE IT”, och de blev åtminstone bäst placerad Mini, fullständig resultatlista från rallyt finner ni HÄR
Bilen finns idag på The National Motor Museum i Birdwood i Södra Australien
Hur tog de sig då från London till Sydney, jag har lånat texten nedan från londonsydney77.com Vilken fantasist
The Route Plan was for thirty days and nights of driving from London to Sydney the hard way…
Opera House to Opera House was Wylton Dickson’s idea. At the last minute, it was realised that getting the crowd barriers and ramp in front of the Covent Garden Opera House would be tricky, so, the start was moved back a few yards, around the corner and into the old vegetable market of Covent Garden. The back door of the Opera House was only just in view.
From here it was a straight run through South London, across Blackheath Common, and on to Sheerness, on the North Kent Coast, for a cramped cabin in an overnight ferry to Flushing, Holland.
Once on Continental soil, the route would now trek down miles of motorway picking up the cities that Singapore Airlines fly to. Time Controls at Amsterdam and Frankfurt before turning west, in the opposite direction of any logical route to India, for another control point in Paris. Here the offices of Singapore Airlines originally hoped to put on a breakfast and other festivities, but as we were all arriving so early in the morning, decided not to bother, there was just a hot-dog stall. The works teams like Cowan and Co, and Hopkirk, took off to nearby hotels. Others just sat around in the early morning sun.
After Paris, it was a motorway haul to Milan. The rumour mill had started – some wag mischievously suggesting he saw Hopkirk in a taxi, must have been going to the airport for the “first flight to Milan”, although it could have been nothing more innocent than going for breakfast in a hotel.
From Milan an 11 hour section down the coast of Yugoslavia took the rally to the first special stage. This first timed blat was a short haul in the hills above the present day Croatian holiday resort of Makarska. It was mostly rocky dirt, then tarmac. The special stage was included in the road section between time controls at Makarska and Cetinje, however, soon after ompleting the stage several crews realised that the distance in the route book appeared to be glaringly wrong. A bout of road-racing began as crews desparately tried to make the time to Cetinje located high above the Adriatic at the top of spectacular hill climb. It turned out that the special stage length had been left out of the overall distance to Cetinje. As it happened, it was a genuine mistake, rather than any attempt of a spot of Welsh road-rallying but became the subject of the first official protest to be lodged to the organisers…. the protest was rejected.
The route then went to Veria, Loutropigi in central Greece, and finally down to Athens, the first rest-stop. As John Stathatos sums up in his book, The Long Drive: “Athens was to be a major rest halt with a 11-hour layover. The first car would leave at 1.30am the next morning, which should have given all crews ample time to recuperate, after four days and nights of non-stop driving.” In fact, only the major works teams got the benefit, most of the rest were either playing catch up, so got far less sleep, or, were outside servicing the car. A total of 61 cars made it to the Athens Time Control.
From Athens the rally became more competitive, with a route that went via Thessaloniki to Istanbul, then Baypazari, Ankara, Kayseri, Malatya, Van, and Tehran.
From Van in Turkey, crews went via Tabriz to Tehran in Iran and on to Yazd, the start of 400 kilometres of flat out motoring across the Great Salt Desert to Tabas, then north-east to Fariman, just south of Mashad, and across Afghanistan to Herat, and Kandahar, to Kabul, the North West Passage, into Pakistan over the Khyber Pass to Rawalpindi, Lahore, Jullundar, Delhi, Jaipur, Ajmer, Udaipur, Ghodra, Baroda and Bombay.
After Bombay, the event curled south and east to Poona and Bangalore to Madras and the plan was then for a ship to take the event on to Malaysia. This was delayed two days. From Penang, the event took in a couple of stages in rubber plantations, via Taiping, Ipoh, Tanjong Malim, Port Dickson on the coast, and then from Muar across the bottom of Malaysia to Labis, Kluang, Jemaluang, Johor Bahru to Singapore.
A spot of tiger shooting of a different kind was now the top priority for Wylton Dickson and Jim Gavin. The boat wrangles sorted, along with the attempt to bring the London to Sydney to a full stop in Singapore also sorted, the event proceeded to Perth – late.
Wide open spaces… leaving White Cliffs, it’s another 350kms to the next control at Warri Gate
The Australian section ran from Perth north and north east to Youanmi via Cleary, then to Menzies, Laverton, Warburton, through the Petermann Ranges to Ayres Rock and Alice Springs. From here a long loop north ran to Mt. George, Hooker Creek and Rabbit Flat before returning to Alice, then south via Coober Pedy, and Port Augusta, through the Flinders Ranges to Hawker, Adelaide, Melbourne, Woods Point, Nariel, Canberra, Griffith, Menindee, White Cliffs, Kihee, Charleville, to Brisbane, and then inland, to Moree, Tamworth, Polkolbin and finally to Sydney.
Australia had been 13,200 kilometres in seven days and 16 hours…. if it were possible to drive 24 hours a day for the entire period it would required at a non stop average of over 72 kilometres an hour. Allowing for the few allocated re-group halts the required average speed was close to 90 kph.
What had been billed as 30,000 kilometres was actually longer, and the 30 days and nights became 45, mostly due to the vagaries of shipping, ports, and… payments by Wylton, who complained that he was constantly plagued by “leeches”.
Den 5 mars 2011 så såg bloggen dagens ljus för första gången, sen tog det förvisso till juni innan det första riktiga inlägget kom men det var idag för 10 år sedan som den gick live.
Det första inlägget kan ni se HÄR och det var Micke som blixtsnabbt levererade det rätta svaret. Har även lyckats hitta en bild på en av Mokarna som fanns på ön, dock ej den första mer berömda Moken.
Just Pitcairn Island har sen varit ett ständigt återkommande kärt ämne på bloggen.
Men ni vet väll att det inte enbart var på Pitcairn där hela bilflottan bestod av Mokar, på Santa Catalina Island var det också enbart Mini Moke som var tillåtna att åka i, tycker denna typ av diktatur faktiskt var positiv 😉
Men ö-livet tog hårt på bilarna och på bilden nedan ser ni ett antal av dem (17st) som ropades hem av en Engelsman som exporterade dem hem till England för att säljas till nya hugade Mini Moke fantaster.
Stort tack till alla er som följt mig under åren som gått, kan rekommendera en tidsresa genom att klicka på datumen länkarna i arkiv menyn ute till höger, jag blir själv överraskad hur mycket som skrivits 🙂
Om ni tycker att det saknas lite bilder och inlägg på bloggen så beror detta på att jag tvingades byta plattform hos webbhotellet, detta skulle enligt utsaga gå smärtfritt och ske på natten.
Självklart när saker låter nästan lite för bra för att vara sant så är det oftast inte sannt heller, så efter drygt 3 veckor så kom vi till vägs ände och de tvingades återskapade alla sidor igen (alltså inte enbart bloggen) men tyvärr så var den sista friska backupen från vecka 1 2021 så alla uppdateringar gjorde efter detta försvann.
Det betyder att jag åter inte har något fotoalbum, och ungefär 25% av alla bilder på bloggen vissas inte korrekt utan det blir antingen helt tumt eller så syns bara en liten bild icone, detta är inte orsakat av webbhotellet utan av en uppdatering i WordPress plattform som bloggen är skapad genom så.
Jag kommer att systematiskt försöka gå igenom och fixa till bilderna men detta måste göras manuellt och det är inlägg under en 10 års period så det kommer att ta tid.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen men även i år så skall jag självklart se Grevinnan och Betjänten jag är liksom inte säker på om det blir ett Nytt År om man skulle missa den 😉
Sketchen skrevs av Lauri Wylie någon gång under 1920 talet och premiären skedde på Duke of York’s Theatre i London 1948.
TV versionen är en tysk produktion och spelades in av TV bolaget NRK (Norddeutscher Rundfunk) på Theater am Besenbinderhof i Hamburg inför fullsatt salong.
Titeln var ”Der 90. Geburtstag bekannt” Miss Sophie spelas av May Warden och James av Freddie Frinton
Lite mer drickande i den än i den censurerade 11 minuter långa mer politiskt korrekta schweiziska versionen som SVT visade första gången 1969.
Originalet köptes in redan 1963 men bannlystes under 6 år på grund av det friska drickandet som det svenska folkhemmet inte ansågs klara av förrän 1969 då Schweizarn fixat till en nyktrare version.
Sedan 1976 så sänder SVT den varje år på Nyårsafton med undantag för 2004 på grund av tsunami katastrofen i Thailand några dagar innan nyår.
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Cookie-policy
