Del 1:
Allting började i Holland 1987 på IMM, det var nämligen där jag för första gången såg en MOKE i verkligheten och jag bestämde mig direkt en sådan måste jag bara ha!
Väl hemma från Holland så började sökandet efter ett lämpligt objekt, fick en del uppslag men inga reg-nr eller namn som jag kunde gå vidare med.
Sommaren 1987 så var jag på MCS sommarträff i Falkenberg och vad kommer då in glidande på campingen?
Jo en glänsande Vit Mini Moke, det blev långa och krävande förhandlingar under natten men den var inte till salu.
Nästa napp var i slutet på 1988 en importerad, men svensk registrerad Moke som ägdes av ett företag i Stockholm. Kontakt togs men mina köpinviter avböjdes vänligt men bestämt. (många år senare så blev bilen till salu och står nu i ett garage i Uppsala i väntan på renovering)
Nu börja jag att rikta mina blickar mot det stora landet i väster, Great Britain.
Div. biltidningar inköptes och luslästes under några månader, men om bilen skulle hämtas ifrån England så skulle det helst vara en tom kaross annars så skulle priset rusa iväg med alla avgifter och registreringskostnader, men fick jag tag på ett tomt skal så kunde detta importeras som skrot och väl hemma så skulle jag bygga på en vanlig koja och besiktiga som ombyggt fordon.
Så var planen men några sådana objekt fanns tyvärr inte så jag tröttnade.
Men vintern 1991 så hände något, jag pratade med Henrik Hansson och vi kom in på Moke och han berättade att han hade ett registreringsnummer till en Mini Moke som jag kunde få och kolla upp med ägaren om den var till salu.
Dagen efter så kolla jag med bilregistret, fick adressen och det visade sig att den stod utanför Trelleborg ca: 2 mil från mig, tänk så nära men ändå så långt ifrån 😉
Försökte få tag på ett telefonnummer men det var hemligt och adressen var post låda samt ett gårdsnamn, så jag började leta och den som söker skola finna sägs det och det stämde även denna gången, för långt ute på vischan så dök gården upp.
Ingen hemma så jag gick runt och tittade genom fönster i div. uthus och se där stod en gul fruktansvärt dammig MOKE med en massa bråte i.
Jag återvände hem för att komma tillbaka någon vecka senare och då pratade jag med ägaren och han visade glatt upp bilen för mig och berättade att hans son fått bilen och skulle renovera den men inget hade hänt sen 1988 så jag började bearbeta honom med att det är synd att den bara skall stå och förfalla, det höll han med om.
Nästa fråga var priset, han vände på frågan och sa vad vill du betala för den? Mycket känslig fråga, vad skulle jag svara, jag drog till med ett skambud och tänkte förhandla, men han svarade inte på mitt bud utan bad mig återkomma, för han skulle kolla lite vad en sådan bil var värd, så ring mig om 2 veckor.
Så jag fick åka tomhänt hem, 2 veckor går så jag ringer nej jag har inte hunnit kolla ring om en månad!! Men trägen vinner så jag ringde igen och nu fick jag ett pris ur han oj oj oj vad mycket pengar jag får nog tänka på detta, sa jag och la på luren.
Hur får jag fram pengarna, hushållsbudgeten tålde definitivt inte fler bilar, jag konsulterade hemmaregeringen, det blev avslag på min inköps anmodan 🙁
Något måste säljas, vad är värt mest pengar? Det fick bli min älskade Mini Van.
jag la ut den till försäljning och tiden gick och ingen köpare men så när jag nästan gett upp hoppet så dök det upp en köpare som slog till direkt.
Så med friska stålar på fickan så skulle här köpas Moke och efter flera kontakter så var vi överens bilen var min i Juli-92 och nu skulle den hämtas.
När jag kom fram stod den utknuffad på gården och efter diverse problem som för övrigt slutade med att jag fick stortån krossad (är det inte underbart med hjälpsamma barn?) så fick vi upp den på släpet och jag rullade ut från gården vilken känsla trots fruktansvärda smärtor från tån.
Det tog alltså 5 ½ år att skaffa en egen MOKE, men hur lång tid tar det att renovera den?
Fortsättning följer……