Bil nummer uno

Tyvärr så verkar det inte finnas några bilder på bilen utan skador, vår första racing dag blev nämligen mycket hård både för bil och förare samt mekaniker som tyvärr var samma personer.

Då vi båda hade absolut noll erfarenhet av både bilen men även all form av bankörning så valde vi att stå över morgonens fria träning och bytte koppling istället då vi var bättre på detta. Hur många har bytt koppling på en koja med motorn i och utan flippfront under två timmar??

På bilden ser man också den innovativa fjädringslösningen, H2O vätska direkt i fjädringsdonet under absolut atmosfärstryck och sen bara en plugg i ändan på slangen.
Både enkelt och lagom sänkt 😉

När starten gick så var det jag som gjorde tävlingsdebut tillsammans med bilen, många hade väldigt brått om men vi skulle köra i fyra timmar så jag tänkte det löser sig. Efter något varv (3 varv) så börja jag bli varm i kläderna och gasa fullt och skulle bromsa mig förbi en Elvestålare efter rakan men det något outvecklade fjädringssystemet generera en mycket oönskad understyrning men som vid gassläpp gav en våldsam överstyrning och bilen kana sidleds över banan och ut i sanfållan.

Vad tror ni händer om man går med bredsidan ut i sandfållan med en koja i 70-80km/h?
Prova att kasta en tärning så ser ni vad som händer 😉

En annan sak som bör nämnas är att fjädringssystemet inte var den ända innovativa lösningen som vi hade, då det skulle behövas flera tankstopp så kom vi en lördagskväll på det optimala tanksystemet. Vi satte en jeepdunk på golvet på passagerarsidan koppla bränsleledningen och satte fast den med två grova plaststripes. När man sen bytte förare så tog man sin dunk med sig och nästa gubbe satte fast sin dunk, denna lösningen var det absolut snabbaste sättet att tanka bilen men vad tror ni hände när bilen rulla runt xx antal varv i sandfållan???

Så barn testa INTE detta själv, de är INGET bra.

Tyvärr hitta vi aldrig vindrutan igen (men många små), men vad har man vänner till om man inte kan snylta på dem. De gasglada pojkarna från Anderstorp Niklas och Petri hade redan tröttnat (eller var det bilen) och efter lite övertalning och löfte om att vi skulle vara rädda om deras fina vindruta så fick vi låna denna.

Efter detta så var bilen fit for fight igen men nu ville min kompanjon tvunget köra för han trodde att det skulle gå bättre, men se självinsikt har han aldrig haft 😉

Nu vet jag inte hur många varv han kom men för att ge han lite kredit och slippa bli påhoppad så säger vi att han kom 4 varv sen parkera han i samma sandfålla men på något konstigt sätt så stod han kvar på alla fyra hjulen. Troligen fega han ur och styrde rakt ut, och de e ju ingen sport men han använde även mjukisbyxor så det förvånar mig inte.

Men klarar bilen sig bättre om man kör rakt ut och bara parkerar i sandfålla?
Svar NEJ, inte när det finns andra lika duktiga förare på banan 😉
Bilen blev formligen våldtagen av en Gulbeige koja som använde vår fina bil som bromskloss.

Men i mål kom vi och vi kom INTE sist och vi fick även beröm av en dansk förare som tydligen har kört en massa tävlingar med koja. Han var helt säker på att vår fina koja var den absolut bredaste kojan han någonsin sett på en motorbana. När jag förklarar hårt vårt fjädringssystem var uppbyggt och att det var lite svårt att få bilen att gå dit man vill så säger han något på danska som jag valt att inte översätta.

MÅLGÅNG fy fan vad skönt!!!!

Fortsättning följer och då tar vi lite om bil nummer Due kan det ha blivit ett tärningskast till????

Länk till bil nummer 2

Länk till bil nummer 3